Frågan du bör ställa dig är inte hur stressad du är utan vilket stresspåslag du har?

En väl beprövad tes är att det vi tränar på blir vi bra på. Många av oss har en förmåga att älta saker som hänt eller tillbringa tid att oroa sig för framtiden detta driver på stresspåslaget. Till alla er som kan sortera era tankar och lever i nuet vill jag bara säga Grattis! Ni kan genom ett mer flexibelt och varierat stresspåslag spara energi.

Lite kort kan man säga att vissa av oss tränar för att bli bra på att optimera och variera stresspåslaget medan andra tränar på att ständigt ha max stresspåslag. Tecken på att man har max stresspåslag för jämnan kan vara trötthet, spända muskler, spänningsvärk, korta och ytliga andetag, svårt att somna, svårt att fokusera, irritation, ja listan kan göras lång….

varning

 Varför skall man reflektera över detta?

Om vi tänker oss att vi varje morgon får en full tank med energi, det finns dock perioder då man kanske ej får denna fulla tank pga. av olika omständigheter men i den optimala av dagar så vaknar vi fulltankade.

Redan när vi startar dagen t.ex. när vi duschar kanske tankarna irrar iväg och vi oroar oss för hur vi skall hinna med och klara av dagen. Om vi i duschen kan ringa det där samtalet eller genomföra mötet eller hämta på dagis så är det ok att driva upp stresspåslaget och därmed förbruka energin i vår tank. Kan man ej påverka dessa ting i duschande stund finns en annan möjlighet att njuta av värme, renhet, närvaro och genom detta använda ett litet stresspåslag. För att på så vis kunna ha mera energi när vi möter de riktiga utmaningarna under dagen och förhoppningsvis ha energi kvar hela dagen.

Eftersom vi är vanemänniskor så är det lätt att vi fastnat i att alltid ha ett högre stresspåslag än vad vi behöver utan att vi reflekterar över detta och på så vis bränner en massa energi.

Frågan att ställa är vilket stresspåslag har jag och är det relevant för uppgiften?

Sommartankar om återhämtning

gotlandHur skall jag få tid för återhämtning, det är ju så mycket nu? För mig har det varit viktigt att förstå hur ett ständigt för högt stresspåslag påverkar min kropp negativt på sikt.

Högt stresspåslag är toppen när vi behöver anta en utmaning eller avvärja ett hot. Detta påslag gör att kroppen frisätter en massa energi som finns lagrade i våra celler för att vi skall bli mera fokuserade och få extra energi. Problemen uppstår om vi inte släpper på gasen emellanåt.

Om vi utsätter vår kropp för ett ständigt alldeles för högt stresspåslag och att vi alltid har gasen i botten i allt vi gör, då tror kroppen att vi utsätts för livsfara och stänger ned vissa funktioner som den inte ser någon vits med att ödsla energi på eftersom vi slåss för vår överlevnad. Det är då ingen mening med att lägga energi på att bygga upp och reparera vår kropp, ej heller att bygga upp immunförsvaret, tarmaktiviteten minskar (det är ju ingen mening med att lägga kraft på att bearbeta maten om vi inte kommer att överleva), istället ger den oss mera kraft till musklerna så att vi kan kämpa eller fly. Det innebär att om vi över tid belastar vår kropp på ett oacceptabelt sätt bryter vi ned den på sikt.

Det gäller att börja uppmärksamma när vi har ett för högt stresspåslag för den uppgift vi tar oss an och det är därifrån vi kan börja med en förändring där vi växlar mellan högt och lägre stresspåslag.

Jag vill också betona att det här med stresspåslag skiljer sig från människa till människa och det är bara vi själva som kan veta vad som fungerar bäst för oss, och då gäller det att vara ärlig mot sig själv.

Jag satt för någon månad sedan i en skogsglänta och plockade nässlor och kom på mig själv att jaga på min plockning för att fylla påsen så fort som möjligt. Detta hade varit helt ok om jag tränade för det nordiska mästerskapet i nässelplockning men så var ju inte fallet. Så jag släppte på gasen och började njuta av fågelkvittret och solen som värmde mitt ansikte och anspänningen (stresspåslaget) i min kropp minskade . Mitt mål var ju att plocka nässlor för en näringsriktig och god lunch och jag hade ingen brådska så varför inte njuta av denna vackra vårmorgon och få en stund av återhämtning i stället.

Så försök att hitta era små återhämtningstillfällen så snart ni har möjlighet och har ni väl börjat leta efter dessa så blir det lättare och lättare att hitta dem i vardagen. Fundera över vad som är ert mål och hur mycket energi det får kosta (vilket stresspåslag behövs).

 

Hur Google tyglar sina känslor

hästserie 1”Ni har säkert hört uttrycket tygla dina känslor”. Chade-Meng Tan som jobbar framgångsrikt med mindfulness – medveten närvaro på Google ger en målande beskrivning av detta.

Där han liknar våra känslor vid en häst. Han förtydligar det genom berättelsen om en person som kommer ridande förbi ett par som sitter på en bänk och de frågar den ridande på hästen vart är du på väg? Den ridande personen titta ned på hästen och svarar lite uppgivet det vet jag inte (underförstått att hästen för mig vart den vill).

Jag minns fortfarande mycket starkt en händelse för mer än 30 år sedan när jag försökte tygla en galopperande häst som jag satt på i en nedförsbacke och känslan av att vara helt maktlös men ändå gripas av de otroliga hästkrafterna som fanns under mig.                        När jag inte tyglar mina känslor/tankar så händer det att de tar kommandot över mig på samma sätt som då när jag for ned för backen. Det gör också att jag tappar fokus och jag fastnar i grubblerier över hur jag skall hinna med, hur kunde jag eller vad kommer att hända om….  I det läget har jag släppt tyglarna och låter känslorna föra mig dit de vill och oftast är inte det åt samma håll som jag hade planerat.

Så om jag skall från punkt A till B och jag låter mina känslor/tankar styra mig så är risken stor att de gör avstickare allt som oftast och att jag kommer att irra omkring vilket gör att jag tappar en massa kraft och energi och att jag når målet mycket senare än jag tänkte mig, om jag över huvud taget tar mig i mål. Då har jag inte nämnt det stresspåslag som ökar i kroppen för varje oroande avstickare mina känslor/tankar för mig på, jag missar också vad som händer här och nu och i det läget kläcker jag inte mina bästa idéer.

Detta är en enkel teori men ack så svår att praktisera. Vill man lära sig att tygla sina känslor/tankar så gäller det att börja träna på det, att kunna inse när de har tagit kommandot och för ut er på irrvägar. Ju snabbare man inser det desto kortare blir vägen till målet.

Bilden ovan får visa på hur träning kan ge effekt men även en vältränad hamnar på irrvägar ibland.

 

Samarbeta med dina tankar – forskningen visar på effekt.

RichieNeuroforskaren Richie Davidson har studerat vad som utvecklas när man tränar medveten närvaro och mentalt. Effekten som han visar i diagrammet är skillnaden hur snabbt vi återfår balansen efter att vi blivit känslomässigt påverkade.

För att försöka förtydliga gapet mellan de 2 kurvorna i diagrammet tänker jag på Pia Sundhage när hon var lagkapten för USA’s damlandslag i fotboll och hade målet att vinna OS guld i Kina. 2 veckor före start bryter Abby Wambach benet, en av hennes stjärnspelare.

Jag tror att ni lätt kan känna er in i henens situation ( i det läget är hon på högsta punkten i diagrammet) och skulle hon följa den översta kurvan A så kunde hennes tankar gått såhär;  varför händer detta mig?, Tänk vilka kritiska löpsedlar det blir, Det är inte rättvist, Om….. i detta läget fastnar man i sina tankar och har svårt att lägga upp en ny plan framåt. Pia Sundhage’s styrka är att acceptera läget utan att värdera det och sedan lägga upp en ny plan så fort som möjligt för att inte tappa fart framåt som kurva B. Eller som hon själv uttrycker det ” Jag märker att jag har ganska lätt att ställa om , att inte älta motgångar, som detta med Abbys brutna ben, utan att kunna analysera, glömma och gå vidare. I varje svårighet ligger en möjlighet gömd!”. Detta lyckades hon med och det gav USA ett OS guld trots ordentlig utmaning på vägen.

Så ni har mycket att vinna på att reflektera över vart era tankar för er och om ni jobbar i samma team där ni strävar mot samma mål.

Antingen om ni jobbar med att teama upp med era tankar eller med människor kan jag varmt rekommendera boken Spela på bästa fot att leda med glädje av Pia Sundhage och Elisabeth Solin.

Ytterligare ett citat ifrån boken ”Letar vi efter problem så dyker de också upp. Söker vi efter möjligheter så blir vi mera öppna för dem”

Fråga till Dalai Lama – Vad förvånar dig mest vad det gäller mänskligheten?

Dalai LamaMänniskan – eftersom hon först offrar sin hälsa för att tjäna pengar. Sedan offrar hon sina pengar för att återfå sin hälsa. Efter det är hon så orolig för framtiden att hon inte kan njuta av nuet. Vilket resulterar i att hon varken lever i nuet eller i framtiden; Hon lever som om hon aldrig kommer att dö, och dör sedan utan att någonsin verkligen ha levt.

Dalai Lama är för mig en symbol för medveten närvaro (mindfulness). Jag tror att första steget till medveten närvaro är att stanna upp några korta ögonblick under dagen för att fokusera på vad vi känner, doftar, ser, hör och upplever just nu.

Ta gärna det där omtalade djupa andetaget, en gammal klyscha men ack så värdefull för att sänka vårt stresspåslag och öka vårt fokus. Känn efter hur luften strömmar in genom näsa, hals, bröst och mage för att sedan lämna kroppen genom en avslappnande utandningen, följ flödet och känn efter hur det känns. I dessa stunder av återhämtning har vi möjlighet att börja reflektera över vilka tankar vi umgås med och faktiskt välja de som bygger upp oss och inte fasta i dem som oroar eller ältar saker om och om igen och lära oss att acceptera det vi ej kan påverka.

Ett tips för att landa i nuet;

Lyssna efter 3 ljud, sedan titta efter 3 saker och känn sedan efter 3 förnimmelser i kroppen och upprepa sedan detta med att lyssna efter 2 ljud osv för att sedan avsluta med att lyssna efter 1 ljud..

Det är så lätt att fasta i trassliga tankar och kanske missar vi då de små härliga stunder som vi bjuds på med möjlighet för återhämtning.

 

Anpassa ditt stresspåslag genom mental träning

Vår hjärna sparar energi genom att lägga så mycket som möjligt i automatiska flöden. Detta är många gånger fantastiskt t.ex. att vi slipper tänka på hur vi gör när vi går eller cyklar. Denna förmåga har vi tränat upp och slutligen blir det en inövad vana som vi gör utan att tänka på den. Det finns dock en fara i detta och det är att vi även skapar ovanor på samma sätt. Kanske har vi vant oss vid att alltid ha gasen i botten alltså ett högt stresspåslag utan att vi reflekterar över detta.

Många gånger när vi har ett allt för högt stresspåslag har vi lätt för att bli irriterade på andra, svårt att vara närvarande, låser oss i våra tankar, svårt att fatta beslut och vi bygger även upp spänningar i axlar och käkar.

stresspåslag

 

 

 

Bilden ovan får vara en symbol över att vi genom att reflektera och träna mentalt kan anpassa vårt stresspåslag efter det hot eller utmaning som vi ställs inför.

Det är helt i sin ordning att ha fullt stresspåslag om någon hotar vårt liv men ställs vi inför en krånglande dator så har vi ett val att anpassar vårt stresspåslag för att lösa denna utmaning. Antingen genom ett högt stresspåslag då vi blir irriterade och kanske kastar datorn i golvet, vi löser en del frustration men problemet kvarstår fast nu i större skala.

Eller så använder vi oss av mental träning och känner att vi varvar upp ett för högt stresspåslag och sänker det genom att ta det där omtalade djupa andetaget. När vi varvar ned lite sänker vi frustrationen och har lättare att lösa problemet genom att vi blir mer flexibla i våra tankar och finner flera lösningar än att kasta datorn i golvet.

Här finns möjlighet till förändring om ni så önskar men det gäller att först reflektera och bli medveten om hur ni jobbar med ert stresspåslag i olika situationer.

Ta en liten stund och reflekterar över hur ni anpassar ert stresspåslag, utnyttjar ni det på bästa sätt? Eller finns det möjlighet att spara en massa energi genom att förändra invanda mönster?

Lär av Zebrans ”ecodriving” för att spara energi

Låt mig göra en liknelse mellan Zebrans ”ecodriving” och vårt sätt att möta hot eller utmaningar och hur vi hittar rätt stresspåslag för att hushålla med vår energi.

Zebran står på savannen och njuter av värme och mat. Plötsligt ser den ett lejon, nu börjar uppvarvningen av motor (stressen) för att göra Zebran redo för att överleva, det Zebra tankeförsta som händer är att den stannar upp och fokuserar på hotet.  Är det så att lejonet sätter fart emot Zebran så går automatiskt motorn (stressen) upp på högsta varv =gasen i botten för att kunna fly eller fäkta för sitt liv. Om scenariot istället är att Zebran ser lejonet lämna platsen behöver den ej gasa för att öka stresspåslaget utan kan varva ned igen.

Nu tittar vi på hur vi kan reagera på utmaningar. Vi sitter vid vårt skrivbord och njuter/jobbar av högen med papper som ligger framför oss och plötsligt kommer mailet som lyder LÖS DETTA NU!!  När vi ser det så stannar vi upp för ett ögonblick och trycker sedan ned gasen i botten för att få ett rejält stresspåslag för att öka energi, fokus och kraft så vi kan åtgärda problemet omgående. När väl problemet är löst borde vi lätta på gasen för att återgå till normalt läge och jobba på som tidigare.

Här går det dock oftast fel när vi funderar vidare på:

Kunde jag ha gjort det bättre, snabbare? Varför blir det alltid kaos när jag får deadlines? Och helt plötsligt dyker tankar om  att hämta på dagis, hinna köpa mat, träna, umgås och bilen som skall på service hur mycket kommer det att kosta? Dessa oroande tankar gör att vi gasar på och får ett mycket högre stresspåslag än vad som krävs just nu för att jobba på som tidigare.

Lärdomen av Zebrans ”ecodriving” att inte fastna i våra oroande tankar utan att fokusera på det vi kan påverka och antingen agera på det eller acceptera läget och genom detta inte bränna en massa energi i onödan för att vi har haft ett större stresspåslag än vad situationen kräver.

 

 

 

Stress- den fula ankungen

Många av oss ser stress som något negativt. Då missar vi insikten att stress är vår urkraft och inre motor.

Vår kropp är en fantastisk organism som hela tiden kämpar för att nå jämnvikt och balans trots att vi utsätter den för en mängd påfrestningar; genom vad vi äter, för lite rörelse, dålig sömn och återhämtning.

Om vi nu ändrar vår uppfattning och ser möjligheterna med stress som vår inre motor, den som alltid är redo för nya utmaningar och påfrestningar.  Då utnyttjar vi denna kraft på ett optimalt sätt.

Vi börjar varva upp vår inre motor redan tidigt på morgonen då hormoner börja aktiveras för att förbereda oss på att vakna. Detta betyder att vi alla har stress i kroppen (vår motor) vi behöver bara lära oss att använda rätt stresspåslag (gaspåslag) för att kunna hushålla med vår energi och kraft.

 När vi tar körkort lär vi oss ”ecodriving” för att justera gas efter behov och därmed spara energi och miljö. Vi behöver lära oss att använda samma teknik för att hitta vårt optimala stresspåslag för att inte bränna en massa energi i onödan. Det är här som vi nutidsmänniskor får problem när vi reagerar på hot/utmaningar med samma stresspåslag som om vårt liv var i fara.                

Zebror är bättre på att hantera sitt stresspåslag utifrån vilken kraft som behövs för att lösa uppgiften eller hotet. Detta förhindrar att deras ”ränder ramlar av” och de får inte heller magsår för att de kan ”ecodriving”. Vill ni veta mera läs Varför zebror inte får magsår av Robert M Sapolsky.  

Nästa gång tänker jag åskådliggöra hur vi kan ändra vårt förhållningssätt till de hot och utmaningar som vi möter för att sänka vårt stresspåslag (gaspåslag) så vi att fungerar och mår bättre.

Reflektera gärna över hur ni hanterar ert inre stresspåslag.